Till navigering av sidans innehåll Till övergripande innehåll för webbplatsen
  • Ikon ugglan silhuett

Vad händer?

Lina låg i soffan i vardagsrummet och kollade på gamla avsnitt av Mästerkockarna. Klockan var ett på förmiddagen. Kklockan tre skulle Åke komma och de skulle gå till berget på picknick.

Tiden gick sakta medans Lina väntade på Åke. Hon såg klart avsnittet av Mästerkockarna, sedan gick hon till sitt rum och ritade klart en teckning som hon hade börjat med men aldrig orkat göra klart.

När hon nästan var klar med teckningen plingade det på dörren där nere. Lina sprang snabbt ner och öppnade dörren.

- Äntligen kommer du! sa Lina när hon slängde upp dörren.

- Har du saknat mig så mycket, sa en röst som inte var Åkes.

- Mormor? Mormor stod i dörröppningen med en stor korg äpplen i famnen.

- Ja, jag tänkte bara säga att jag tog lite äpplen från baksidan.

- Jaha, sa Lina med besviken röst. Jag trodde att du var Åke.

När mormor hade gått gick Lina upp på sitt rum igen och fortsatte med sin teckning. När klockan var exakt 14:59 knackade det på dörren igen.

- Åke!

- Japp, till din undsättning.

Åke hade redan med picknicken som de skulle äta och Lina tog bara på sig sina tofflor. Sen gick de upp för berget.

De satt på berget och åt sin picknick när Åke plötsligt sa:

- Ser du där borta i skogen? Ser du huset?

Lina kollade bort mot huset, och mycket riktigt. Där fanns det ett hus mitt i skogen.

- Ja, det huset har jag aldrig sett förut.

- Nä inte jag heller. Borde vi inte gå och undersöka det?

Vi gick bort mot huset för att undersöka det. Huset var rött men den mesta av färgen hade försvunnit. Det såg väldigt läskigt och hemsökt ut.

- Ska vi gå in? frågade Åke.

- Mm, sa Lina. Hon var lite rädd men hon ville inte vara mesig.

De gick in i huset och när de kommit en liten bit in hörde de ett ljud från övervåningen.

- Vad var det? frågade Lina.

- Jag vet inte men det var säkert inget farligt, svarade Åke.

- Hoppas inte det.

- Ska vi gå upp? frågade Åke.

- Du får gå upp själv, sa Lina.

- Okej men du får vänta här.

Åke gick sakta upp för trappan. Lina såg efter honom när han försvann in i mörkret. Det var tyst en stund och sen hörde Lina ett skrik från övervåningen. Lina sprang fort upp för trappan för att se vad som har hänt. När hon kommit upp såg hon Åke stå där och skratta.

- Vad hände? frågade Lina.

- Absolut ingenting, sa Åke och skrattade ännu mer.

- Varför skrek du då?

- Jag ville bara få dig att komma upp hit! Kolla vad jag hittade.

Åke höll fram en stor kista framför sig. Han öppnade den och inuti fanns en massa pengar.

Dagen där efter gick Åke och Lina tillsammans till polisstationen och lämnade in kistan med pengar och det visade sig att det var bankens pengar som hade blivit stulna. I hittelön fick de ett tusen kronor var och en massa beröm.

Fler berättelser av Nikita

  • Ikon ugglan silhuett

Nikita och Stormy - Del 1 - Flykten

Nikita suckade och hoppade upp på Stormy. Han gnäggade frågande som om han undrade vad som var fel.

"Ingenting Stormy, jag är bara trött på allt det här med att alltid bli jagad. Jag vill bara ta det lite lugnt, l...

  • Ikon ugglan silhuett

Den elaka häxan

Långt ute i en skog fanns det en liten stuga. I stugan bodde det en gammal häxa som hette Lina

En dag i augusti gick häxan Lina ut från sin stuga för att kidnappa barn. Det bästa Lina visste var att kidnappa små ba...

Berättelser av andra

Fler berättelser
  • Ikon ugglan silhuett

Agnes åker till biblioteket

Det var en flicka som hette Agnes. Hon var åtta år och bodde i Piteå. Hon älskade att läsa och skriva.

Så varje månad åkte hon och sin pappa till biblioteket för att lämna tillbaka sina gamla böcker och byta till ny...

  • Ikon ugglan silhuett

Pojken som försvann

Det var en gång en pojke. Han hette Max. Max skulle gå ut och bygga en koja i skogen. Pojken gick en bit och tillslut hittade han ett bra ställe som som han kunde bygga kojan på. Max gick ock letade efter bra pinnar s...

  • Ikon ugglan silhuett

Händer för ofta

Jag spelar Minecraft i den nya potatis uppdateringen och jag har äntligen kommit upp till ytan av de ruttna potatisarnas värld men sen då så kommer en väldigt preppie potatis crepper som skriker:

- Nu ska du dö din...

  • Ikon ugglan silhuett

Korvarna

Det var en gång en korv som hela tiden kallades korv och då så sa den:

- Jag är ingen korv jag är en ostkorv!

  • Ikon hermelinen silhuett

Olmmuš ja Návdi

Okta beaivi Sára leai olgun vázzime. Son gulai juoga jiena mii son ii lean gulan ovdal.

Dá leai okta imaš jietna. Dá gullui vehaš dego návdi.

Nuppi beaivi son nái leai olgun vázzime ja gulai seamma jiena. Son oinn...

  • Ikon ugglan silhuett

Duo och Kattis

Hej, vi heter Duo och Kattis.

  • Ikon ugglan silhuett

Berättelsen om mig

Jag växte upp med min mamma och pappa men när jag var sex år så flyttade pappa ifrån oss till en annan stad. Mamma blev då jätteledsen. Mamma slutade jobba och blev konstig. Hon orkade inte ta hand om mig och jag fick...

  • Ikon hermelinen silhuett

Buoremus Rádná

Dat lea Illu birra.

Illu lea mu buoremus rádná.

Son lea ovcci mannu boris. Sus lea ruškes čalmmit ja guolggat.

Mon oačču Illu go son leai gavčči vahku boris.

Son lea hui siivu ja ráhkistan staohka, son nai ráh...