Tomsi på vift
Det var en katt som hette Tomsi. Han var en bondkatt och var helt svart. Han bodde i ett stort hus i Täby med mamma Caroline, pappa Carl Gustav (kallad CG), lille Carl (den yngsta), Camilla 3 år, Fredrik 7 år och Cecilia 10 år. Och just det, de tio kaninungarna och tolv kattungarna. De får man inte glömma!
En skulle Tomsi gå på promenad och fånga några möss. Han gick den vanliga rundan i skogen. Längs alla lila svampar. En gång smakade han på svampen, den smakade surt och bläää.
Plötsligt hoppade en mus fram. Tomsi hoppade hastigt på den lilla musen, det blev full kalabalik. Tomsi jagade musen djupare in i skogen. Till slut kröp musen in i ett hål i marken. Tomsi nådde inte musen. Han fiskade efter svansen men nådde inte den.
Det var först när Tomsi kollade sig omkring som han såg att han var vilse i den mörka delen av skogen. Han var rädd men som tur var hade han ju världens bästa luktsinne. Han började sniffa. Det började bli mörkt. Han gick en bit där det luktade surt. Då kanske han kommer till svamparna? Han följde lukten och plötsligt såg han något lila. Han hade hittat svamparna! Jippi!
Han följde svamparna ut ur skogen. Han såg huset och tänkte: Jag ska aldrig mer jaga en mus i skogen. Och så gick han in i sin kattlucka och där stod Camilla. Hon lyfte upp honom och kliade honom bakom örat. Det tyckte Tomsi var bäst i hela världen!
SLUT!
