En lite ovanlig dag...
Neeeeej, inte matte igen! Jag hatade verkligen matte. Det var inte för att jag var dålig på det, jag var faktiskt bäst i klassen. Det var just därför jag hatade det. Jag blev ju klar före alla andra och då fick jag liksom sitta och vänta på att alla skulle bli klara. Ibland när det var som värst fick jag sitta och vänta i en halvtimme. Jag satte mig tyst ner på min plats och tittade ner i bänken. Dörren öppnades och jag tittade upp men det var inte läraren som kom in utan rektorn. Hon pekade på mig så jag reste mig upp från min plats.
- Kom med här, sa hon och började att gå, och jag följde efter som om jag var hennes husdjur. Vi gick upp för en snirklig trappa som ledde till rektorns kontor. Hon öppnade dörren och vi gick in. Kontoret var ett litet rum med endast ett skrivbord och två stolar. Rektorn satte sig ner i den ena stolen samtidigt som hon tecknade åt mig att sätta mig i den andra stolen.
-Så här är det, började hon. Jag tycker som rektor att du ska få skippa nian och fortsätta i gymnasiet på direkten. Det betyder också att du inte kommer att kunna gå kvar på den här skolan.
När hon hade berättat klart så var jag helt chockad. Jag skulle vara tvungen att byta skola...