Försvunnen
ElsaBl0mgren
Jag och Leila fortsatte gå till jag kände någon ta mig på axlarna. Jag hann ej titta bakåt förrän jag kände att jag satt fast. Jag hade fastnat i ett snöre och kunde inte komma lös själv. Det enda jag hörde var att någon sprang bort. Men vart var Leila?! Hon var också borta. Det hade alltså inte varit bara en person där vid mig.
Jag vaknade upp alldeles svullen under ögonen. Det sista jag mindes var att jag låg kvar i snön tills någon lade märke till mig och ringde polisen. Det gick två hela veckor utan att vi visste vart Leila hade tagit vägen. Men nu plingade det till i min mobil. Det kändes märkligt. Varför skulle någon messa mig så tidigt? Jag gick ner från sängen och plockade upp mobilen, Det stod ''2 nya meddelande''. Det var först en bild och sedan en text. Det var någon som hade hittat Leila!
Det var som att den klumpen som funnits i min mage i flera veckor bara plötsligt försvann.
Morgonen därpå vaknade jag extra tidigt till att det var någon som knackade på dörren. Jag tog på mig min morgonrock och sprang ner till dörren. Där stod hon, min Leila. Oj så glad jag blev!
- Hej! Jag misstänker att detta är er hund, jag åkte därmed hit för att lämna tillbaka henne.
- Oj, tack så jättemycket!
- Som jag har saknat dig, sa jag och kramade Leila.
-Tack gode gud att ni hittade henne! Men vart var hon?
- Ja. Vi hittade henne utanför vår stuga. Hon var hungrig och ensam.
- Ojdå, Tur att ni hittade Leila. Vill ni ha en liten slant för det här?
- Nej tack, Det här var så lite så. Hejdå!
- Hejdå!
Sedan den dagen har jag varit extra försiktig då jag går ut med Leila och har alltid med mig någonting som försvar. Vi vet dock inte vad som hände med dem som snodde Leila. Men som tur är är det över nu.