Välkommen till Polarbibblo

Ni är guldet.

Det syns i sättet ni väljer varandra, som om resten av världen bleknar bort.

Era skratt hittar alltid tillbaka till samma plats, era steg går alltid åt samma håll.

Och jag står bredvid.

Ibland ligger jag och kollar på taket,

och undrar i tredje person vad jag går igenom.

Och svaret blir alltid inget.

Jag försöker skylla det på så många saker

som jag egentligen inte bryr mig om.

Jag bryr mig inte...

Lehtit putoavat punaset ja keltaset,

Tuuli humistaa läpi mettän kotti.

Saet kroppisee minun klashiin,

Syksy oon keltanen.

Lehti oon oransi.

Maa oon märkä.

Ilma tulle kylmetä.

Met mennä talvin.