Välkommen till Polarbibblo

Jag sprang tills lungorna brann.

Jag ändrade mig själv så många gånger att jag till slut inte visste vem jag var längre.

Jag blev tystare.

Snällare.

Roligare.

Mindre.

Mindre arg.

Mindre högljudd.

Du är säker här

Mina läppar är stängda

Jag vet vem du är

Dina ord är ej förvrängda

Allt som kommer genom mig

Varje själ och idé

Aldrig säga nej

Vem vet vad man kan se

Och jag ser dig

Även fast andra ser ett spöke

Om...

Ni är guldet.

Det syns i sättet ni väljer varandra, som om resten av världen bleknar bort.

Era skratt hittar alltid tillbaka till samma plats, era steg går alltid åt samma håll.

Och jag står bredvid.

Ibland ligger jag och kollar på taket,

och undrar i tredje person vad jag går igenom.

Och svaret blir alltid inget.

Jag försöker skylla det på så många saker

som jag egentligen inte bryr mig om.

Jag bryr mig inte...