• Ikon ugglan silhuett

Begynnelsen

Den här berättelsen handlar om vad som händer om man flyger över jorden, till dess slut, där enbart mörker och ännu mer mörker finns, och om en begynnelse. Och då ska du vara väl medveten om, att detta är inte vilken begynnelse som helst, utan universums begynnelse. Det var den som skapade intet, om det nu kommer sig att finnas.

En sådan gråmulen dag, då fiskmåsarna flög omkring vid hamnen och man helst skulle vilja sitta framför brasan och göra ingenting, en sådan dag hade denna dag kommit sig att vara. Regnet liksom befann sig däruppe någonstans, och bara ville komma ner.

Det var höst, så fåglarna flyttade söderut till varmare länder. Den halvåriga lilla havsörnen skulle ensam göra likadant, och hon hade med egna öron hört hur stor fara det kunde innebära. Då kunde hon nätt och jämnt trösta sig med tanken på att det var betydligt mycket farligare att stanna här i Sverige för att frysa ihjäl.

Det var alltså dags för den lilla att påbörja sin oerhört långa färd, det gjorde hon med en gång. Solen syntes inte något vidare, den var täckt av alla gråa molnen som såg ut att kunna växa sig större när som helst för att sedan, sekunden därpå, bryta ut i ett oavbrutet regnoväder, vilket säkerligen skulle innebära enorm fara för havsörnen.

Hon hade redan flugit lång väg, säkert flera timmar. Allteftersom örnen flög blev molnen ljusare, varpå solen syntes en aning bättre och det började bli hiskeligt varmt, men det som sannerligen skulle förvånat dig, som också förvånade mig, var att örnen inte slutade flyga för det. Hon flög och flög, lika snabbt som tiden också flög. Flera dygn flög den, oavbrutet, nästan tom på all kraft. Då hände något högst besynnerligt, det som skulle hända ifall man gick och gick, red och red, eller flög och flög. Allt blev svart, nedanför örnen fanns ingenting, och inte ovanför heller. Kollade örnen bak, dit den nyss befunnit sig, fanns åter bara mörker. Hade hon rent av kommit till intet, eller rent av flugit för långt, till jordens slut, eller bak i tiden, till dess begynnelse. Kanske alltihopa på samma gång.

Fler berättelser av GroLiv

  • Ikon ugglan silhuett

På ständig flykt

Så länge jag kan minnas har jag varit jagad. Jagad av skuggor som flåsat mig i nacken. Så länge jag kan minnas har jag vandrat genom mörka skogar, och sprungit med andan i halsen. Ibland har det känts som om jag varit...

  • Ikon ugglan silhuett

Magi

Droskan åttaåriga Petra satt i var vackert gulddekorerad och mycket stor för att bära den lilla. För trots att hon var en av de förmögnaste i landet var hon oerhört mager. Hon tillhörde inte den sorten som enbart roff...