Till navigering av sidans innehåll Till övergripande innehåll för webbplatsen
Berättelse

De döda anfallet del 3: Vi måste härifrån

Roxy2010
Det hördes ett brak och ett stort gurgel när hennes zombiepappa störtade in i rummet.

Tina var halvägs genom fönstret med ryggsäcken över axeln och jag satt på cykeln redo att ge mig av. När jag hörde braket skrek jag åt Tina att hoppa. Tina var höjdrädd, men det var den enda utvägen. Hon svalde och hoppade ner på marken och klättrade snabbt upp på sin cykel. Då hördes en duns från när hennes pappa hoppade ner efter henne.

- Fort! Vi måste härifrån! skrek jag och började trampa som en galning.

Jag hade aldrig sett Tina trampa så hårt. Jag svalde och kollade bakåt. Hennes pappa följde efter! Men vi var snabbare på cyklar, så jag tänkte att det skulle gå bra.

- Vi måste få bort honom! skrek Tina efter mig.

- Följ efter mig, ok?

- Okej! svarade Tina.

Jag sladdade in på en skumpig stig. Tina hade lite svårt att hänga med, men hon klarade det iallafall bättre än hennes pappa. Han snubblade fram över stigen. Leran sprätte när vi cyklade igenom den. Plötsligt hördes ett plask, och när jag kollade bak låg hennes pappa på mage i en lerpöl. Jag höll på att börja skratta men kom på att vi hade bråttom, väldigt bråttom. Jag skrek det till Tina som svarade;

- Följ med mig, jag vet exakt vart vi ska. I mina böcker står allt om sådana här situtioner!

I den stunden tänkte jag att det var hur fånigt som helst, att en fantasybok kunde hjälpa oss i en sådan här situation. Jag menar, de var ju inte ens baserade på riktiga historier. Men idag är jag så tacksam att Tina läser så mycket, att hon är syintresserad och klok. Hon var hjärnan och jag musklerna. Utan henne hade jag nog inte ens överlevt.

Tina tog oss till en trädkoja, en väldigt stor och fin trädkoja. När vi kom in såg jag en uppfällbar soffa, en enkel modell, den såg ut lite som en solstol i materialet och när man fällde upp den blev den en liten dubbelsäng. Sedan fanns också ett litet skrivbord och ett litet bord med två stolar, samt en liten mikro och lite kakor och några Billy's panpizzor i en minikyl. Där fanns några flaskor med vatten och längre bort en klädhängare där det redan hängde två jackor, två halsdukar, två mössor och stod två par stövlar under den. På golvet fanns fuskhudar, svarta och grå, som var jättemjuka. På en vägg hängde en anslagtavla, en whiteboardtavla och flera bokhyllor med bland annat böcker, gosedjur, walkie-talkies, ansiktsmasker, och mycket mycket mer.

Jag kollade mig storögd omkring.

- Vart i hela vägen har du tagit oss? frågade jag Tina.

- Det här är min gamla trädkoja, sa hon medan hon låste dörren och spännde säkerhetskedjan, jag har den förberedd för allt möjligt, ufoattacker, galna kosjukor och zombieutbrott.

- Det har du verkligen, sa jag och skrattade till. Men berätta nu, vad hände ens? Innan du ringde mig?

Vi satte oss på den lilla bäddsoffan och hon berättade.

- Jag vaknade av konstiga ljud från köket, så jag gick dit för att kolla. Jag kom halvvägs ner för trappan innan jag såg hur hemska de såg ut. När de upptäckte mig sprang de efter mig. Jag sprang in i mitt sovrum, låste dörren, och ställde mitt skrivbord framför för säkerhets-skull. Men jag visste att pappa var stark, även som zombie, så jag behövde hjälp, och det fort! Jag ringde dig och berättade vad du skulle ta med dig och allt och när du sa att du var påväg så började jag packa min väska. Jag hade den redan redo för ett zombieutbrott så det mesta fanns med, men jag la till några viktiga saker innan du kom. När du kom kände jag mig så lättad, och glad, och resten vet du ju.

Jag kollade intresserat på henne, det var typiskt henne att förbereda sig för sådana här saker. Oftast tyckte jag det var löjligt, men nu var jag bara tacksam.

- Men dina då? Föräldrar menar jag? sa hon plötsligt.

Jag började gråtande berätta, och hon la en arm om mig. Jag var ju vanligtvis den tuffa, coola tjejen som aldrig lät någon trycka ner mig eller andra i min närhet, och jag lät aldrig känslorna fara ut, fällde aldrig en tår, förutom med Tina. Tina, hon var speciell, modig och älskade att läsa och fantisera. Hon var en sån fantastisk kompis, en sån fantastisk bästis.

När jag berättat klart grät hon också, för mig. Vi låg där båda två, gråtande.

- Men du, jag är bara glad att jag är med dig... sa Tina,

Jag log mot henne, för jag hade tänkt samma sak.

-Åh nej! sa vi båda samtidigt.

Fler berättelser av Roxy2010

Berättelse

De döda anfaller del 2: Expedition: Rädda Tina

Mobilen ringde. Jag hade just gråtit ut min själ över mina döda föräldrar. Jag kunde inte förstå att jag aldrig mer skulle kunna krama dem, prata med dem, skratta med dem, äta med dem, eller lyssna musik med dem. J...

  • Spänning och äventyr
  • Läskigt och övernaturligt
Berättelse

De döda anfaller del 1: Gråten som aldrig tog slut

Jag vaknade och allting kändes som vanligt. Förutom en sak, nerifrån köket hördes inget småprat från mina morgonpigga föräldrar. Sedan kom jag på att det var sommarlov, rättare sagt, första dagen på sommarlovet! Jag s...

  • Spänning och äventyr
  • Läskigt och övernaturligt
Berättelse

Kalle Katts jul: Bok 2

Kalle Katt är en rolig katt som alltid hittar på något bus när man minst anar det. Kalle bor på en gård med sin mamma Kamilla, sin farbror Klas och sin syster Kelly. Gårdens ägare heter Britta och Bob, och på gården f...

  • Vardagligt
Berättelse

Kalle Katt: Bok 1

Katten Kalle är livlig, snäll och minst sakt rolig. Han kommer på en massa bus när man minst anar det. Kalle älskar sill mest av allt i världen och brukar ofta leka med hunden på gården, de är bra kompisar. Kalle är b...

Berättelser av andra

Fler berättelser
Berättelse

Who killed (Part 1)

(Who killed är ett spel. Spelet är ett hemligt spel som bara fem kan spela. Om man hittar det har man otur. Lycka till att vinna...) En dag frågade Mina om hon, Airo och Alex ville spela "Who killed". Mina sa att h...

  • Spänning och äventyr
Berättelse

Dom som var vilsna

Det var en gång två bästa vänner som skulle gå till en skog och leka. Dom hette Lukas och Pax. Lukas var 7 år och Pax var 8 år. Dom ville leka där för att det var så roligt. När dom var där lekte dom tagare och massa...

  • Spänning och äventyr
Berättelse

Den lysande stenen

En dag när Lisa skulle gå och hämta sin lillebror Lucas såg hon något vid vägen som verkade konstigt. "Ska jag titta vad det är eller ska jag bara gå min väg?" tänkte Lisa. Hon bestämde sig för att gå närmare ef...

  • Magi och fantasi
Berättelse

Fotbollsmatchen

Det var en gång två tvillingar som hette Oscar och Milton. De bodde i Västerås och var 11 år gamla. De var ute och lekte med en fotboll. Milton och Oscar spelade match mot varandra. Sedan kom två tjejer som ville vara...

  • Kärlek och vänskap
  • Sport
Berättelse

Cuggu

Bures, Mus lea okta beana man namma lea Cuggu. Cuggu lea siivu ja dan liihká ja stoahká muinna. Okti go mon bohten ruoktut skuvllas de Cuggu ii lean ruovttus. Mon ringejin mu eittii ja jerren gos Cuggu leai. Eitte...

  • Glad
  • Ledsen
Berättelse

Kissa ja koira

Kissa syöpii ruisleipää. Koira syöpii voita. Ja kissa leekaa koiran kans. Ja koira leekaa kissan kans. Sitten kissa löysi silmäklasit, ja se näki ette koira ei ollu koira. Se oli mammutti! Sillä oli paksu...

  • Magi och fantasi
Berättelse

Blomsterkronan - Del 1

Det var kväll. Kungafamiljen letade efter något, nämligen en mystisk blomsterkrona som hade kommit bort. Om man hade på sig den kunde man se vad folk hade för barndom. Prinsessan Amelia gick ut och letade utanför pala...

  • Magi och fantasi
Berättelse

Dinosaurien som flög!

Det var en gång en dinosaurie. Som hette Maj. Men det var något konstigt med henne ... Hon hade vingar! Hon var jätteannorlunda jämfört med de andra dinosaurierna. Hon var glad ändå! Hon blev större och tränade varje...

  • Förr i tiden