Sorgen
Sorgen var vaken i hjärtat som brast,
tiden som funnits en gång försvann
i en stormvind som drog.
Och en tanke slog mot den sårbara stranden, likt en våg ibland,
som ett moln över lyckan, en tung förlust, hopplös som tiden, kall som is.
Den var som gråt utan ord, den var liv utan jord,
den var allt som försvann, den var starkast och vann.