Mitt liv inte ditt
Det var en gång två tjejer som hette Klara och Bella. Bella hade jättefint långt brunt hår med jättefina blå ögon. Hon hade också en kille. Klara hade kort brunt med blå ögon. De var inte vilka tjejer som helst för d var tvillingar. Men de hängde aldrig med varandra för Bella var populär och Klara var inte alls populär. Det var som att ingen visste att Klara fanns.
En dag i skolan gick Bella i korridoren. Alla kollade på henne som om hon var Bianca Ingrosso. Klara gick bakom henne. Ingen kollade på Klara, det var som om hon inte fanns.
- Kom nu var inte så långsam, sa Bella.
Klara gick efter henne lite snabbare. När de kom hem efter en jättedålig skoldag kollade Klara i postlådan. Hon såg ett brev som det stod "Bella" på. Klara gav Bella brevet. Hon öppnade det och läste:
"Du är bjuden på fest hos Maja klockan 19:00, hoppas du kommer".
- Fick du också ett brev? frågade Bella.
- Nej, sa Klara.
- Det måste ha blivit något fel du kan följa med mig, sa Bella.
- Ok, svarade Klara.
De tog buss till Majas hus och hörde massa musik där inifrån. De gick in och Klara hörde massa kommentarer som alla sa till henne. Alla kollade på henne och viskade till varandra. Hon hörde en massa elaka kommentarer, blev ledsen och sprang ut ur Majas hus.
Bella sprang efter henne och frågade:
- Varför gick du?
- Ingen är snäll, sa Klara.
Bella kollade på Klara och sa:
- Ja, du är ju bara lite annorlunda.
Klara kollade med stora ögon på Bella.
- Vad snackar du om Bella?
- Om du vill vara perfekt då kan du väl vara mer som jag, sa Bella.
- Vadå vara mer som dig!?
- Men var lite normal, svarade Bella snabbt.
- Normal! Jag är normal det är bara du som inte kan se att jag är jag! skrek Klara.
Bella avbröt henne men Klara fortsatte ändå.
- Jag svarar nej! Det är mitt liv inte ditt! Jag är inte perfekt det vet jag!
Bella kollade på Klara och sa förlåt. Hon kramade Klara.
- Det är ok, sa Klara.
- Nej förlåt! Jag har bara tänkt på mig själv. Jag ska aldrig säga så igen.
Efter det levde de lykliga i alla sina dagar.