Jag lever i tystnad, i drömmar och tankar,
lever så djupt inuti.
Jag lever ett liv utan tid, uti drömmarna är jag så fri.
Jag lever i sommar, jag blundar och somnar,
vishetens röst är min ständiga tröst.
Här finner jag livet och glädjen, i den innersta, tystaste världen,
drömmen min framtid och skrattet, jag lever i tystnad om natten.
Var fann du all ensamhet, vad gladde dig att va kvar, i den tystnad som dig omgav.
Säg, var den en vän, var den framtiden, var den din tröst, och ditt liv?
Varför gick du, trots glädjen här, här finns allting ett li...
Här skall du härdas, här skall du leva, här skall du växa och gro.
Här i din glänta, tyst skall du växa, upp mot en leende sol.
Här är ditt hem och ditt liv, dina rötter ska söka sig ner.
Stark skall du bli, och m...
Jag vill ösa ner likt regnet, jag vill falla ifrån skyn, vill bli lätt som regn och falla, ner i sjön, ner i det kalla.
Jag vill dansa likt månsken, och skina likt sol, dundra som åska och brinna.
Jag vill förbli lätt...
Tyst och stum är tiden, som ständigt oss jagar, den hungrar, begär, det är allt vad den är.
Den tycks stanna då allting är mörkt, den tycks minnas dagar från förr,
tycks fördrivas och gå, förbli eviga år, ständigt l...
Inte hjälper ett skratt, mot de mörkaste drömmar,
de mörkaste nätter,
går ej rädslan att dölja.
Den bor inom dig,
så maktlös och svag, är du då natten,
blir mörk och tyst.
Den brinner likt eld,
i ditt is...
Det ensamma ljuset, gnistan av eld, var tapper inom mig och stark, den mörka natt var ej rädslans makt, trots de ständigt jagande tankarna.
Jag visste att dagen skall gry, och att själlösa tankar förgås, visste att...
Jag var förloraren i kampen om livet,
det som somliga tagit förgivet,
då min ensamhet blev mitt förfall,
var jag ensam, trött och kall.
En förlorare som jag förblev,
när min svaghet växte sig stor,
plågo...
Uti fattigdom jag led, att förtära blott förfall, så förgicks det simpla livet, jag gick ensam, trött och kall.
Med de tankarna jag bar, sorg för tung att vila kvar, tapperhet trots svagheten, livet var min enda vän...
Hauta oon musta ko yö.
Kissa oon tumma manalaisessan valo.
Syksy oon kylmä ja oransi niinko neljä lehtit.
(Tehtvävä Pajalastan koulu)
Mie kavertaan minun pymppa.
Täälä oon manalainen minun talossa.
Luuranka tykkää hullustella Halloweenilä hänen kaveriten kans.
Kuoletaa ihmistet asuvat hautausmaala.
(Tehtävä oppilasta Pajalassa År9)
Jossaki siinä aamu koittaa
Siinä pimiällä hiastaa joutua pakhoon
Siinä kohata meilä taas
Sen mie luppaan minun rakastaa kaveri
Me tukän että Ukrainan pitä saha enämpi medeciniä ja että roti ja mut päigat voibi avta Ukraina.
Ja että Ukraina🇺🇦 voibi saha enembi apua
Ja että Ukraina voipi saha rauhan.
Tack sa sekunden
Som översvämmade minuten
Som vältrade sig över timmen
Som sköljde över dagen
Som dränkte veckan
Som dolde månaden
Som täckte året
Som spolade bort livet
Kiit...
Mie halvan antaa sulle lahjan minkä en ole antanut kelhen aikasemmin.
Niin mie annan sulle minun yksinäisyys, se kestää elämän loppu.
Se oon yks kukka valkea niinko lumi
Ei saata pelehtyä ei saata kuolea
Sen nimi sie tunteen aivan varmasti
Uskollinen ystävyys sen nimi oon.
